Idag, i denna ljuvligt vackra sensommardag kan vi ta in det gyllene ljuset och se frukterna mogna. Skapelsens under. Kärlekens Nu. Tacksam över Kärlekens närvaro i våra liv. Vad som än händer i det yttre, så finns ändå himmelriket. Och det finns inom oss. Det är det stora undret som relationen till Gud skapar och ger. Långsamt utvidgas vårt inre rum och blir en verklighet. Nådens källa ödar och tilliten växer. En mild vind strömmar in genom de öppnade fönstren. Så kan vi också göra med våra inre dörrar och fönster. Öppna dem och låta Andens vind strömma igenom oss och föra in Guds kärlek, in i våra kroppar och in i våra liv.
Det finns en linje från 1 Mosebok (Genesis) till vårt nu, till vårt dagliga liv. Från skapelsen med dess ursprungliga skönhet och godhet in i vårt nu. Maria kallas också för Virgo Genetrix.
” Det finns ingen sjukdom. Det finns ingen död i himmelriket. Och himmelriket finns inom er!” så ljuder Marias ord inom mig. Hon påminner oss om de ord som Kristus givit oss. Om uppståndelsens verklighet och kraft. Vi får vila i den förvissningen, trots allt som skräm- mer och allt lidande som vi bevittnar denna sommar. Det ger oss kraft att verka och leva
Det finns ett evigt enastående nu. Ingen framtid eller dåtid. Allt i ett. Enhet, samklang, inga separata liv, inga konflikter. Glädje, kärlek, kraft, energi. Sprängkraft, ljus. Att vara i det är oerhört och ändå väl- bekant. Allt har ett samband och vi som längtar till Himlen, som ju är vårt hemland, tränar på att utvidga vårt inre rum.
Vi bär alltid vår Moder i vårt hjärta. Och hon bär oss igenom svårigheter och lidande. Hon undervisar och lär ut bönens hemlig- heter. Meningen med bön och kontemplation är att vårt sinne, ja hela vårt jag, hela vår uppmärksamhet skall stiga ner i hjärtat och stå in- för Guds närvaro. Det är inte bara tystnadens tid, en tid utan tal, utan en lyssnandets tid – ett lyssnande till Gud som bor i själens inre tempel och ett stående inför hans närvaro
Det är lätt att tappa bort uppståndelsens starka och transformerande krafter. Som ju är Lidandets frukter. Medlidandets seger. Och vi kan därför låta kärlekens befriande närvaro skölja igenom kropp och själ.Så att vi kan förlåta och känna kärlek. Och följa Vägen. Mitt i vår var- dag kan vi ra tystnadens liturgi och tjänandets diakonia
Vi har en hemlighet, att Gud är kär- lek. Och vi har fått lära oss att be. Att be för varandra och till Gud. Vi har fått kunskap om att bönen hjälper och att lä- kedom och frihet är en verklighet.
”Förbönen är den första principen i kyrkans liv. Genom sina böner öppnade och tillslöt Elia himlen.” Gregorius av Nyssa
B.L
Maria Regina Caeli 