Tre meter hög staty av Maria ersätter den förstörda statyn i Maalula

I byn där man fortfarande talar det arameiska språket som talades under Jesu tid förstördes en staty efter en invasion av militanta islamister. Nu har den ersatts av en ny.

Screenshot 2015-12-03 21.37.35.png

 

Maalula ligger belägen ca 50 km från Damaskus och nära gränsen till Libanon. Byn är känd för St.Sarkis kyrka som är en av världens äldsta byggd år 325, men är framför allt känd för språket som talas där. Byns invånare har i genera- tioner bevarat det arameiska språket som talades i hela Mellanöstern under Jesu tid och det har länge haft ett stort värde för inte bara för syrianer (araméer), utan för alla kristna. Byn har varit en viktig symbol för den kristna närvaron i Syrien men har under de senaste åren varit oer- hört hotade i perioder. År 2013 intog al- Nusrafronten staden där man förstörde hem, kyrkor och kloster samtidigt som de hotade alla civila till livet och höll nunnor som gisslan. I samband med in- vasionen så förstördes en staty av jungfru Maria som vakat över byn och skänkt de syrianska (arameiska) och resterande by- borna trygghet.

Så här beskrevs den lilla staden el- ler byn år 2008:” Mittemellan två höga bergsklippor på 1.600 meters höjd uppe i Qualamun-bergen klättrar den lilla staden långsamt, långsamt uppför bergssi- dorna. Bilden är gudomlig, liksom ljuset. Vid sex-, sjutiden på kvällen färgas ber- gen och ökensanden terrakottaröda av den lågt stående solen. I form av en staty, utmejslad ur berget, står Jungfru Maria, Jesu Moder, och tittar ner på invånarna i Malula samtidigt som kupolerna på de kristna kyrkorna färgas guldgula av solen. Synen är oförglömlig. Varför är Ma- lula så märkvärdigt, undrar ni kanske. Jo, det man först slås av i Malula är det stora antalet kristna kyrkor och kloster. De ligger där sida vid sida med nästan lika många muslimska moskéer. 60 pro- cent av Malulas invånare är kristna, 40 procent är muslimer. I Syrien som helhet med sina 19 miljoner invånare är bara 13 procent kristna. Därför är Malula himmelriket på jorden för de kristna i Syrien.I Malula lever kristna och musli- mer i total endräkt. Framförallt har de en sak gemensamt: de talar alla arameiska, Kristi språk. Det är mindre än 10 mil till Damaskus. Där förstår ingen dem. Där talas bara arabiska. Invånarna i Malula är för säkerhets skull tvåspråkiga, eftersom alla också talar arabiska.Malula är världs- berömt, även om jag tror, att många svenska TV-tittare aldrig har hört talas om staden, där Kristi eget språk fortfa- rande lever” ( Elisabeth Höglund 2008 SVTs korrespondent i Mellanöstern)

Maalula har varit befriat i mer än ett år från al-Nusra frontens terror sedan re- gimtrogna trupper fritagit byn och drivit iväg extremisterna, och förra veckan hän- de något av stort symboliskt värde för byn, som likt andra samhällen i Syrien lidit av landets fruktansvärda kon ikter.

På lördagen presenterade syriska tjänstemän den tre meter höga statyn av Jungfru Maria, draperad i en vit dräkt med en blå sjal. Skulptören Buhaij al- Khoury ska då ha sagt att han vill att stayn ska förmedla ett budskap om fred för den urgamla byn som inte liknar någon annan.

Så här beskrivs sorgen över det som hänt i Maloula under senare tid och får stå som en påminnelse över vad som händer de kristna i Mellanöstern.

”Högst upp på en platå över sta- den ligger Mar Sarkis. Det är ett klos- ter som fått sitt namn efter den helige Sergius, en romersk of cer, som dog martyrdöden när de Diokletianska förföljelserna ck förnyad kraft under Ceasar Maximinus Daza omkring 308. En sak som gjorde ett starkt intryck var en kyrka på höjden. Den var så gam- mal att altaret längst in fortfarande har blodrännor och ett utlopp i ett hörn. Al- taret har sina förebilder från tider då man gjorde blodsoffer och behövde få blodet att rinna av från altaret. Med kristendo- men upphörde blodsoffer men förebil- den för hur ett altare skulle se ut levde kvar en tid. Efter kyrkomötet i Nicea 325 så blev ”blodsofferaltare” förbjudna. Och här stod jag framför ett altare som kanske hade stått där i 1700 år, kanske ännu längre, och ute var luften hög och klar och denna bergsstad hade överlevt all tid, alla mäktiga nationer som hade fört krig i denna del av världen. En av aposteln Paulus första lärjungar var den heliga Tekla. Hon föddes innan Kristus dog på korset. Legenden säger att hon ydde från att bli tvångsbortgift. Hon ydde och tog sin till ykt mot bergen vid Maloula, en ravin sägs ha öppnat sig så att hon kunde y. I Maloula ligger, lik- som uthugget direkt i berget, ett kloster med namn efter henne, Mar Taqla. Klos- tret är uppfört vid den grotta som ska vara hennes gravplats. Denna dag badade klostret i solsken.

Vi vandrade ned från höjden längs den slingrande huvudgatan i Maloula och vi hade precis passerat de sista husen då jag tog mod till mig och vände till- baka. Jag gick in i en liten affär. Hälsade på affärsinnehavaren och bad honom läsa ”Fader vår”. Det tog en stund innan han förstod vad jag menade och han blev generad när jag tog fram min lilla band- spelare. Han började läsa, pliktskyldigt reciterande ur minnet, men när han hade läst de första stroferna förändrades hans röst och resten av bönen läste han som en bön.

Det är med sorg jag idag tar del av vad som händer Maloula, en liten stad som i sig bär hela kristendomens 2000-åriga historia. Att så mycket kan förstöras, kanske allt av grupper som hatar dess blotta existens och vad den står för. Att Maloula, liksom Tekla och Sergius kan- ske går en martyrdöd till mötes.” (Mats Waltré 2013)

 

Annonser